Rödförstärkning - y1 y2 y3
På engelska benämns rödförstärkning "rufus modifiers", ordet rufus betyder röd och modify betyder ändra.
Alla färger med synligt gult pigment kan rödförstärkas.
Detta är en gen som förstärker det gula pigmentet "gulförstärkning" tills det blir orange eller rött. De gula bältena hos en viltgrå blir rödare, täckfärgen hos en viltgul kanin kan bli helt röd. Genen påverkar även viltzonerna som man kan se hos tan-färgade kaniner, där mage, ögonringar, käklinjen, bröstet och öronen lyser röda.
Enfärger som blå, svart eller havana kan ha rödförstärkning fastän det inte syns, ibland kan det orsaka små rostfärgade fläckar i pälsen. Även anlag som förhindrar gult pigment att framträda kan ha rödförstärkning, som chinchilla eller zobel.
Uppfödare som länge jobbat med färger med rödförstärkning i många år säger att den även verkar lite temperaturkänslig - att kaniner som föds i kallare väder eller som byter päls i kallare väder tenderar att få sotade områden i färgen mycket lättare.
Hur genen ärvs
Detta är ett polygent anlag, vilket betyder att färgen blir starkare ju fler grader av anlaget kaninen har. Detta skrivs y1 för en grad av rödförstärkning, y1 y2 för två grader och y1 y2 y3 för den starkaste graden. Men egentligen är det ofta mer komplicerat än så, eftersom många gener och "modifiers" är inblandade.
Man vet aldrig riktigt hur många grader ungarna kommer att ärva från sina föräldrar, eftersom slumpen bestämmer. Parar man en kanin med stark rödförstärkning med en kanin helt utan rödförstärkning så kan vissa ungar bli väldigt röda, några blir mellanröda och några inte alls röda.
Det beror också på vilken färg kaninen är, på en castor är bara kroppsfärgen rödförstärkt och viltzonerna är fortfarande vita. Hos viltröda kaniner är hela kaninen rödförstärkt. Och på färgen tan är det enbart viltzonerna och inte kroppsfärgen som är röda.
Wideband - bredare bälte med mellanfärg (ww)
Genen som kallas wideband på engelska är ett intermediärt anlag, hör ihop med rödförstärkningsgenen. Wideband gör så att mellanfärgens bälte blir dubbelt så bred så att färgen på buken går ner hela vägen till hårbotten, den tar bort den mörka bottenfärgen. Denna gen kan också ge svagare schattering. Tillsammans med rödförstärkning så gör detta att buken blir helt röd, utan mörk bottenfärg. De som har wideband-genen har ofta mer eller mindre rödförstärkning, och dessa två gener nedärvs ofta tillsammans.
En kanin som bär på wideband har ofta lite bredare bälte av mellanfärg än normalt, en kanin som har wideband-genen har dubbelt så bred mellanfärg. Detta har allra mest effekt på viltfärgade och ottertecknade kaniner naturligtvis, eftersom enfärgade inte har bältesindelningar i pälsen. Det sägs att wideband ger bättre teckning och form på nackkilen, ger större ögonringar och fler stickelhår på sidorna hos otter och tan.
Alla färger med synligt gult pigment kan rödförstärkas.
Detta är en gen som förstärker det gula pigmentet "gulförstärkning" tills det blir orange eller rött. De gula bältena hos en viltgrå blir rödare, täckfärgen hos en viltgul kanin kan bli helt röd. Genen påverkar även viltzonerna som man kan se hos tan-färgade kaniner, där mage, ögonringar, käklinjen, bröstet och öronen lyser röda.
Enfärger som blå, svart eller havana kan ha rödförstärkning fastän det inte syns, ibland kan det orsaka små rostfärgade fläckar i pälsen. Även anlag som förhindrar gult pigment att framträda kan ha rödförstärkning, som chinchilla eller zobel.
Uppfödare som länge jobbat med färger med rödförstärkning i många år säger att den även verkar lite temperaturkänslig - att kaniner som föds i kallare väder eller som byter päls i kallare väder tenderar att få sotade områden i färgen mycket lättare.
Hur genen ärvs
Detta är ett polygent anlag, vilket betyder att färgen blir starkare ju fler grader av anlaget kaninen har. Detta skrivs y1 för en grad av rödförstärkning, y1 y2 för två grader och y1 y2 y3 för den starkaste graden. Men egentligen är det ofta mer komplicerat än så, eftersom många gener och "modifiers" är inblandade.
Man vet aldrig riktigt hur många grader ungarna kommer att ärva från sina föräldrar, eftersom slumpen bestämmer. Parar man en kanin med stark rödförstärkning med en kanin helt utan rödförstärkning så kan vissa ungar bli väldigt röda, några blir mellanröda och några inte alls röda.
Det beror också på vilken färg kaninen är, på en castor är bara kroppsfärgen rödförstärkt och viltzonerna är fortfarande vita. Hos viltröda kaniner är hela kaninen rödförstärkt. Och på färgen tan är det enbart viltzonerna och inte kroppsfärgen som är röda.
Wideband - bredare bälte med mellanfärg (ww)
Genen som kallas wideband på engelska är ett intermediärt anlag, hör ihop med rödförstärkningsgenen. Wideband gör så att mellanfärgens bälte blir dubbelt så bred så att färgen på buken går ner hela vägen till hårbotten, den tar bort den mörka bottenfärgen. Denna gen kan också ge svagare schattering. Tillsammans med rödförstärkning så gör detta att buken blir helt röd, utan mörk bottenfärg. De som har wideband-genen har ofta mer eller mindre rödförstärkning, och dessa två gener nedärvs ofta tillsammans.
En kanin som bär på wideband har ofta lite bredare bälte av mellanfärg än normalt, en kanin som har wideband-genen har dubbelt så bred mellanfärg. Detta har allra mest effekt på viltfärgade och ottertecknade kaniner naturligtvis, eftersom enfärgade inte har bältesindelningar i pälsen. Det sägs att wideband ger bättre teckning och form på nackkilen, ger större ögonringar och fler stickelhår på sidorna hos otter och tan.