Rexpäls
Historia Det sägs att mutationen för rexpäls först upptäcktes bland vildkaniner i Frankrike på slutet av 1800-talet. I början på 1900-talet började man avla på denna pälstyp och då fanns flera olika sorters rex, bland annat Normandisk (r3) och Tysk (r2) som satt på helt andra locus än det rexanlag vi har på våra kaniner idag. Vad man vet så finns bara den franska originalrexgenen (r1) kvar på Rex idag. Om man letar lite kan man också hitta texter om strävhåriga rexar och vågig rexpäls. Rasen kallades i början för Castorrex, som betyder "bäverkung"; på den tiden var bäverpäls otroligt värdefullt och rasen fanns bara i castorfärg. Anlaget är recessivt (enkel autosomal recessiv), vilket betyder att båda föräldrarna måste vara eller bära anlaget. Den genetiska beteckningen är "Rex". Struktur En del tror att rexpäls inte har några täckhår alls, men det är faktiskt fel. En rexpälsad kanin har täckhår, men de är väldigt korta, de ska vara samma längd som ullhåren, samt tunnare och lenare i strukturen än täckhår på normalpälsade. Ju mer täckhår, desto strävare och hårdare päls. De ger kraft och motstånd till pälsen, så att den känns fjädrande. Dock ska täckhåren ska vara jämnt fördelade över kroppen, och ska inte synas tydligt utanpå ullhåren. Rexpäls är den kortaste typen av päls på kanin, varje strå ska vara 1,7 - 2 cm på ryggen. Ideallängden varierar mellan olika länder. I den Nordiska Standarden står det: "Korthårspälsen har mycket svagt utvecklade täckhår. Pälsen som får sin karaktär av ullhåren är därför sammetsliknande. Pälslängden är 17-23 mm, idealet är 2mm (mätes mitt på ryggen). Pälsen är silkesaktig med stark glans och utan ullig prägel. Fullständigt jämn som plysch över hela kroppen. Täckhåren bör ej räcka över ullhåren. Håren skall stå upp vinkelrätt mot huden. När man stryker pälsen mothårs, står de hår som därvid blottas, i hela sin längt som en tät, mot huden vinkelrät stående mur. De enskilda håren bör inte korsa varandra. Hela pälsen är därför helt utan antydan att falla bakåt." Man tror att anlaget för wideband (w), extra brett band för mellanfärg, hör ihop med rexanlaget och detta bidrar till att vissa färger på rex är mer intensiva i utseendet. Rexanlaget gör även att morrhåren blir krusiga och kortare, detta kan orsaka ett litet "handikapp" t.ex att kaninen inte känner var vattenytan i vattenskålen är eller inte hittar fram lika bra i mörka utrymmen. Källor: J.N Pickard, Waved - A new coat type in Rabbits, Institute of animal genetics Edinburgh S Lapinski- Morphometric parameters of rex rabbits' hairs, 2010 Steven Lukefahr - Rabbit production, 2013 Nordisk kaninstandard The British Rabbit Council |
Avla med rex Det sägs att de ungar i kullen som sätter päls lite senare än de andra under den första levnadsveckan ofta får den allra tätaste pälsen som vuxna. Det finns även kopplingar mellan kraftig benstomme, tjocka öron och tät päls. Ytterligare en faktor är färgen man avlar på, hårstrånas struktur och längd varierar stort mellan olika färger. Som exempel visade tester på Departement of Zoology and Ecology i Krakow att längst täckhår och ullhår fanns hos svarta rexar, vilka också hade de tunnaste täckhåren tillsammans med chinchillafärgade. White blå hade de kortaste håren av alla nio färgerna som testades. Den jämnaste pälsen fann de på chinchillafärgade djur och de kraftigaste stråna fanns hos viltgul, white brun, havana och lux. Castor hade tunnast ullhår. Dock ska man tänka på att detta även beror på hur länge man avlat på varje färg, hur långt de kommit i utvecklingen. Första fällningen på ungar börjar vid 6 veckors ålder och vid 12 veckors ålder har de fortfarande bebispäls. Det är inte färdigt förrän vid 4,5 månader. Här behöver man ofta ge extra stor portion mat så att de inte magrar av. Denna perioden följs av ytterligare en fällning som pågår till 7,5 månader. Det är vanligt med oregelbundna fällningar hos yngre djur. När de blir äldre är en normal fällningsperiod enbart 5-6 veckor. Har man djur som fäller längre än så, bör de tas ur avel. OBS! Fällningsperiodernas längd bestäms av många olika faktorer: gener, foder, väder, stress m.m Erfarna rexuppfödare säger att pälsen är allra bäst i november-januari då kaninen har full vinterpäls. I februari-mars börjar fällningen av vinterpälsen. Ska man ställa ut så har ungdjur i 7-10 månaders ålder bäst chans att få höga poäng, 6-7 månader för Liten rex och 8-10 månader för Rex. Vid denna ålder är pälsen helt mogen, samt att fyllighet, täthet och längden på stråna har utvecklats ordentligt. Dessutom är kroppen närapå färdigvuxen. Färgen har också mörknat fint. Man behöver kolla igenom kaninen eftersom pälsen mognar olika sent på olika delar av kroppen. En riktigt bra rexpäls ska vara så kort att den inte syns över fingrarna när man "nyper" ihop pälsen på kaninen, och den ska vara så tät att ingen hud syns genom pälsen när man blåser i den. Kaniner som växer upp utomhus får tätare päls än de som bor inne. Vissa linjer har tunnare päls även på tassarna och kan därför lättare få trycksår på baktassarna, avla enbart på djur med kraftigt pälsade tassar! Raser som är godkända i rexpäls: Rex, Liten rex, Dvärgvädur, Hermelin I Storbritannien är även dessa raser godkända: Rough coated Astrakan rex (Astrex), som är en krullig typ av rexpäls. Hur lockig den blir eller inte blir styrs av ärftliga "modifierare". Flera av dessa astrex-linjer som producerar vågig eller krullig päls fäller ofta sin bebispäls extremt fort och får en "naken" period innan den nya pälsen växer ut. Rough coated Opossum rex som också har en ganska lång och krullig, väldigt tjock päls, med vita hårtoppar. |